Ödeshimmel

När jag promenerade bort till Apoteket häromdagen var det ett sånt där fantastiskt höstväder. Ett sånt där som man bara blir lycklig i själen av. Hög, klar luft och solen som värmde i ryggen. I gräset glittrade de gyllene höstlöven ikapp med daggdropparna efter nattens frost. Ja det var bara för gött.

Att det var FÖR gött tyckte tydligen någon då det helt plötsligt dök upp arga svarta moln på himlen. Ovädret bjöd dock på en häftig ödeshimmel där solen tävlade ikapp med höstrusket som trängde sig på.


Ödeshimlen

Till slut var där bara en ynka liten strimma sol kvar, innan regnet började strila, och det fantastiska höstvädret förbyttes i ett annat typiskt, men lite mindre fantastiskt, höstväder.

På Apoteket spelade de Fiona Apple, så det får bli dagens sound.

Igår kom första snön också, så imorse var hela världen täckt av ett pudervitt överdrag. Romantiskt, men inte på väg till jobbet, eller vad säger ni?

Välkommen vackra höst

Jag sitter på balkongen i min fyndfåtölj från loppisen på i12 och njuter av en perfekt höstdag. Luften är krispig och glasklar och solens strålar strilar genom lövkronorna i skogen bredvid huset. Det glittrar vackert i bladverket som sakta börjar ändra färg från smaragdgrönt till gyllene gult. Himlen är blygt ljusblå och inte ett moln syns på hela himlavalvet. I skogen bredvid vårt hus trängs ståtliga björkar med darrande aspar vid varje vindpust bryts solstrålarna till en kaskad av ljusstrålar som skapar ett levande mönster på väggen bakom mig. Jag hoppas vi får många såna här fina höstdagar i år!

Dagens sound följer hösttemat; Autumn Leaves här i instrumentalversion med en av mina favoritjazzartister, Miles Davis.

Eksjö stadsfest: höjdpunkter

Efter en fartfylld helg är nu Eksjö stadsfest 2012 över. Som gammal festivalgeneral har jag en känsla av att festivalledningen borde vara ganska nöjda med årets upplaga. Det här är ju den första stadsfesten jag besöker i Eksjö så jag kan inte jämföra med de föregående åren, men bara det faktum att det på avslutningskonserten var sånt tryck i publiken att deras sång överröstade den kaxige Magnus Uggla – det talar för sig själv, tycker jag.

Idag strilar ett fint regn över Eksjö och det passar bra att summera helgens festligheter. En konsert som var överraskande bra var hyllningskonserten till Sam Cooke – Soul folks, med bland andra Papa Dee och Alexandra Wanvik Gunnarsson (lokal sångerska). Det var riktigt svängigt där inne vid museet, och det var roligt att se musiken uppskattas av publik i alla åldrar som sjöng och dansade tillsammans.


Soul folks med Papa Dee

En annan höjdpunkt var stadsfestens avslutning, över 10 000 människor som tillsammans med Mr. Uggla sjöng om att vara kung i baren på Stora torget mitt i stan. Hade det varit tak på stället hade det definitivt lyft! Det var en fantastisk feststämning, och jag har svårt att se att festivalen kunde ha fått en bättre avslutning.


Magnus Uggla

I fredags spelade Loreen på stadsfesten och det var en konsert med mycket värme. Jag tror att hela publiken kände vilket stort hjärta hon har. Det var verkligen härligt och hela torget exploderade när de första tonerna av Euphoria hördes..

Soliga Eksjö

Nu är det äntligen helg igen, skönt eller hur? Idag bjuder Eksjö på ett fantastiskt sensommarväder med sol och värme.

Så här laddar jag inför helgen, visst är det härligt med alldeles nyplockade solvarma hallon?

Solvarma hallon

Igår hände en sån där härlig sak som bara händer i Eksjö. En riktigt trevlig torsdagsöverraskning. Vi var på vår väg för att hitta en lämplig middagsrestaurang, och promenerade av en slump förbi en elaffär. Min sambo sprang in där och jag väntade utanför med prinsessan Alice. När jag stod där och väntade så upptäckte jag en affisch för en konsert, som skulle gå av stapeln samma kväll till och med. Det var inget mindre än musiken från Les Miserables som skulle spelas. Vilken hit, tänkte jag.

När vi så hade ätit en trevlig middag på restaurang Amazing steakhouse så promenerade vi bort till stadskyrkan där konserten skulle hållas. Där möttes vi av en väldigt kompetent ensemble som framförde utvalda musikstycken ur musikalen Les Miserables. Det var Småländska paviljongsorkestern med gäster som underhöll oss. En fantastisk avslutning på en annars helt vanlig torsdagskväll om jag får säga det själv.

När vi kom ut från konserten hade himlen hunnit mörkna och där mitt på Stora torget stod statyn Smålandsryttaren (Alfred Ohlson 1929) upplyst och ståtlig. Det är en spännande och unik staty på det viset att den inte föreställer någon kung eller adelsman, utan en helt okänd 1600-talsryttare. Tänk er att en helt okänd smålandsryttare har fått hedersplatsen på Stora torget, mitt emot kyrkan.

Så med anledning av gårdagens oväntade fynd, får dagens sound bli en sång ur musikalen Les Miserables (klicka på länken för att öppna låten i Spotify).